torsdag 28 maj 2009

Vi står på

Tre dagar i Bulgarien… Jag har återvänt från min vistelse i Sverige… Va fräscht, vad kul det var att få vara hemma och bli så inspirerad av allt som görs hemma.. Johannes är en grym församlingsbyggare… Jag blir så ödmjuk när jag ser Daniel och Julia leda, och sen får höra Emma Gustafsson vittna på Stureplan. Jag har så fantastiska ledare. Nu föds en församling i Stockholm city. Jag blir så lycklig att se folk av olika nationaliteter. Så många av dem har känt sig lite distanserad från Svenska församlingar eftersom det blir så svårt ibland. Lite stelt kanske. Så många utlänningar sätter på en liten mask så fort de pratar med okända svenskar. De blir gärna lite tystare och slappnar inte riktigt av. Men i en miljö där så många från olika länder kommer och känner sig välkomna blir resultatet att många av dessa invandrare tar emot Jesus.
Det är nya tider och en ny generation. Första och andra generationens invandrare utgör en stor procent i Sverige. Många av dem har lyckats och har ett framgångsrikt jobb eller som man skulle kunna säga, har lyckats med att integreras.
De är dessa onådda individer som vi riktar oss mot.

Stockolmarna är så underbara människor… de är mer öppna och lättare att prata med, härliga på nåt sätt. Jag menar, det är ändå de som gör Stockholm till att vara Stockholm.

Jag är så stolt, det kanske jag har sagt många gånger men det är så.

Nu är jag hemma i Bulgarien. Jag fortsätter med lärjungaträning och själavinnande. Vi står på, fortsätter och jobbar. Kram kram